Channa Bankier texter


	DRÖMMEN OM KINA Man måste komma ihåg att vi var mycket unga man måste också komma ihåg att vi var romantiker man måste komma ihåg att vi var drömmare man måste också komma ihåg att det tidiga 60talet var en drömmande tid en öppen tid vad som helst kunde hända allt från utplåningen i atomvapenkatastrofen till den absoluta hänförelsen i fucking vadsomhelst bara det kändes ordentligt livstyckenas puritanska 50tal var äntligen över ingen kunde tvinga oss till nåt tyckte vi jag vill inte bortförklara vår politiska idioti jag är beredd att ta ansvar för den det är pinsamt och plågsamt men jag tror att vår politik och vår fascination av kina och vår förälskelse i Mao var en ESTETIK snarare än en politik en romantik en kärleksaffär med det orientaliska som japaneseriet hos de tidiga moderna målarna vi ägnade oss åt kineserier vi byggde ett Kinaslott, som det i Drottningholm från 1700talet, i våra drömmar och förväxlade det slottet med drömmen om en bättre värld det var de vida kläderna jag går fortfarande 40 år senare alltid klädd i vida byxor jag tycker fortfarande mycket om att se och känna fladdret runt benen det var de ljusa lätta röda fanorna på bambupinnar högt mot himlen det var paraplyerna i vaxpapper bambumöblerna det var de kinesiska tecknen kalligrafierna sprödheten i tecknen Maos knallröda funktionellt tvättbara lilla bok det var nåt helt annat än de gamla stalinisternas tunga vinröda ekboaserade estetik som tungt lutade sig bakåt mot artonhundratalets europeiska salonger precis dom salonger som vi, det tidiga 60talets revoltörer, hade brutit upp från det började med Vietnam där fanns redan de vida sidenbyxorna på unga flickor med långt böljande svart hår som graciöst hanterade kalashnikovar ridande på buddistiska vattenbufflar i Mekong kulsprutor som hade röda och rutiga sjalar fladdrande från handtagen jag målade orientaliska prinsessor som fingrade på pistoler som det rann siden ur bilderna av de beväpnade undersköna kvinnorna från Vietnam och Kina fick oöverskådliga bibetydelser dom klockade rakt in i den tidiga feminismens idéer om sexuellt oberoende unga kvinnor idéer som överhuvudtaget inte var tänkbara i den tidens Asien utan som bara var våra här i västerlandet i den tidiga sexuella frigörelsen det var så vackert det var så främmande och så underbart långt borta det luktade liksom rökelse och sandelträ om hela revolutionen det var en klassisk ORIENTALISM drömmen om det drömmande Asien i ny förpackning drömmen om den andre Nånstans här dyker Marguerite Duras böcker från och om Ostasien upp, hennes Hiroshima Mon Amour och Älskaren och det var bara att sjunka in och se genom hennes ögon in i den romantiska erotiserade värld som hon beskrev i "vårt" Ostasien Jag reste med en delegation från Clarté till Kina i augusti 1966, precis när kulturrevolutionen bröt ut. Jag var då 19 år och full av längtan efter mening och kärlek, som man är när man är 19 år. Var vi inte maoister när vi reste så blev vi det då. För det var ett sånt ÖVERDÅD av färger och magnifika demonstrationer, fyrverkerier och trumspel på gatorna. Rödgardisterna var unga som vi, skrattande och vackra. Det första vi gjorde var att köpa kinesiska kläder. Blå maojackor, vida byxor, kepsarna, kinesiska blusar med höga kragar. Vi sa till varandra att vi klädde oss som kineser för att inte sticka ut, men det var egentligen för att vi tyckte kläderna var så himla SNYGGA. Det jag minns nu från den resan är inte politiken, den var som underordnad den estetiska extasen i det KINESISKA, som överväldigade mig så. rödheten ständigt denna rödhet politiken däremot var så hårt formaliserad den var som serie noggrant utformade nästan cisilerade emblem formade som i metall gjutna orörligheter massiva stenplattor slagorden de rätta ideerna DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR men vem som skulle göra vilket uppror och hur det skulle gå till var oklart det var helt en tolkningsfråga slagorden, en estetik i sig, låg som en hinna över det verkliga livet, och hade till synes inte riktigt med det att göra för att kvalificeras som maoist gällde det att framföra de rätta begreppen i rätt ordning och inte minst i rätt tonfall att bära stenplattorna på ett helt ritualiserat vis och därmed rädda världen men för mig som mycket ung konstnär och europeisk intellektuell var det ändå i grunden längtan efter rödheten den ljusa lätta rödheten de kinesiska tofflornas mjukhet och de asiatiska viddernas inre möjligheter längtan till den poetiska Gobiöknen och dess sidenlena kameler...... detta skall inte läsas som en bortförklaring eller ett försvar för vår politiska dogmatism bara som en inblick i de ömtåliga psyken som under några magiska år på 60talet förväxlade politik med estetik det gick över när folkmordet i Kambodja under de röda khmererna var ett faktum gick allt detta över det finns inget romantiskt eller drömmande över kraniepyramiderna i Phnomh Penh blod är också rött Channa Bankier

jag målade orientaliska prinsessor som fingrade på pistoler som det rann siden ur