Leve polisspåret!

Å ,vad Palmemordet  fortfarande är intressant,
på ett närmast etnografiskt vis.

Allt som sägs om mordet, mördaren eller om Sverige efter mordet  berättar väldigt lite om vad  som egentligen hände då, det är efter 15

år alltför inlindat i kitschens rosa silkespapper,  men desto mer om  den som talar, själva sagoberättaren i stammen.

Mordet på palme är ett slags lackmuspapper  för alla möjliga inställningar politiskt, kulturellt, mänskligt... whatever.

den samlade vänstern  håller benhårt på polisspåret, utom pacifisterna som hoppas på en militär sammansvärjning.

Fd. narkotikapolisen Ölvebro  håller nog fortfarande på den legitimerade pundaren Christer Pettson, och terroristsnuten Holmér har ännu inte tappat hoppet om PKK.

 Det skulle inte förvåna mig  om  nuvarande SÄPO kommer dragande med en komplott  med  algeriska fundamentalister.

Den yttersta högern  letar i KGB  och i narkotikasyndikat, gärna  colombianska, det är deras version av  världens demoner.

De arrogant  mellaneuropeiskt lagda som länge tyckt att svenskarna var dumma och naiva i sina föreställningar om ett någorlunda gott  och tryggt samhälle, menar att efter mordet har Sverige blivit  ett ”normalt” land, misstroget och elakt , och att det är fullständigt normalt och  kan skyllas på ”människans sanna natur”. Det där andra var en naiv dröm. Det där är en typisk Moderna Tider-ståndpunkt.

Det är ingen tillfällighet att  ideerna om nedrustning av  välfärden började smyga in och bli  rumsrena   i svensk politik  under åren efter mordet,  och nu står vi här med fattigdomen grinande i tunnelbanan och  socialbidragen  skall ner och man får faktiskt skylla sig själv för sen Palme mördades är människan inte längre god i Sverige.  Huga .

Den mer middle of the road-artade ståndpunkten om mördaren är idén om den ensamme galningen, som  ju också är polisens skyddande hållning.

 Det är liksom lugnast så . Man behöver inte "tycka" nåt särskilt alls på det sättet , livet blir liksom obegripligt och svävande och allmänt. Man kan sucka  ”det bara är  så” och återgå till Bingo-Lotto.

Varje liten sekt , varje stam , har sin speciella version av Palmemordet som passar just deras världsuppfattning.

Undrar vad den samlade  postmoderna konstkritiken skulle kunna  hitta på för kul i mordfrågan? Dom brukar ju annars  ha svar på de flesta av livets skavsår. Ulf Linde  som mördaren kanske? Allt är möjligt.

 
Palmemordet utlöser  närmast religiösa föreställningar, politiska världsförklaringar, kompletta kulturella system. Det är en antropologisk skattkista och  en komisk  guldgruva, så genomskinlig, så mänskligt svag.....

Själv tror jag stenhårt på polisspåret (vänster) med nynazistisk anstrykning   (judiskt), gärna med inblandning från moralfundamentalistiskt  håll, EAP eller så.  Bara så ni vet var ni har mig.

                             pussar från eran egen          channa